weitzes

Nu har jag suttit här framför datorn och pluggat svenska och engelska i typ...fyra timmar!
jag känner mig duktig (y)
Hur som helst så va det inte det jag skulle skriva om, för när jag satt här i matrummet så hände
det något väldigt konstigt...
Jag hade precis gått och satt på vatten för att koka spaghetti, efter ett tag gick jag tillbaka och la ner spaghettin.
När jag ytteligare fem minuter senare ska gå tillbaka för att se om den är klar så har någon stängt av spisen!
Pastan ligger där, kall och hård i kastrullen med ljummet vatten simmande omkring sig, men inte har den kokat...
Mycket märkligt tyckte jag.
Pastan blir iaf klar till slut och jag gör mig en god tallrik med köttfärsås och spaghetti! mums!
När jag har ätit klart och dukat av och allt sånt går jag tillbaka in i matrummet och sätter mig framför datorn igen.
Sedan händer ytteligare en mycket märklig sak. Min hund, Donna, hon är otroligt lydig och gör nästan alltid som man säger, hon har aldrig fått vara unne i vårat vardagsrum, det har hon aldrig vart, och hon går aldrig in där heller (inte ens om man säger till att hon får) Men helt plötsligt så går hon rakt igenom rummet och lägger sig på en matta! Jag blir jätte förvånad och säger ingenting, utan kollar bara på henne, sedan flyger hon upp och går och lägger sig på en annan matta... vafan? tänker jag och säger till henne att gå ut, hon tittar bara på mig... sedan reser hon på sig och går ett varv i rummet, hon går och luktar på väggarna och piper! Jag fattar verkligen nada av min hund, men läskigt vare iaf!
När mamma kommer hem så berättar ag för henne vad som hänt, (det händer ju sånna där konstiga saker ibland i vårat stora gamla hus, för att inte tala om den gången när Sara sov hos mig och filmerna trillade ner hela tiden, ush!)
Iaf, mamma börjar berätta om en gång när hon och pappa var nykära och bodde på en stor herrgård en bit utanför Örebro, (alla vet vad en herrgård är va?) En kväll är mamma själv på herrgården och hon sitter i soffan och kollar på film, plötsligt så känner hon att någon står bakom henne, hon ser ingen men hon lixom känner det. Hon känner en hand över sitt hår, och när hon sedan känner efter så står mammas kortklippta vågiga hår rakt ut där bak...
Erkänn att detta är mycket olustigt asso! Och min mamma ljuger aldrig, det vet jag.
Så ja, jag tror på spöken, gör ni?

Nej gud vad jag har pratat nu! Nu ska jag gå och borsta tänderna och sedan blir det sängen!
Ha en mysig kväll, Puss & Kram. <3